I don't want to walk this earth if I gotta do it solo
Pappa är här! Vi åkte och plockade upp honom på flygplatsen vid 11-tiden nu på kvällen och man kan nog lugnt påstå att jag är en av de lyckligaste personerna på jorden just nu. Det var alltså 9 månader nu sedan jag fick träffa honom eller någon annan i min familj senast. Vi satt uppe och pratade ett tag när vi kom hem från flygplatsen, nu är klockan 1 och jag borde verkligen gå och lägga mig eftersom att jag ska upp till skolan imorgon! Jag kommer att gå till min fjärde period, sedan kommer pappa och han kommer att vara med mig lite i min 5th period (choir) och sedan beger vi oss mot Eugene. Sofia, utbytesstudenten från Tjeckien, kommer att åka med oss dit. Vi har alltså ett rotarymöte som vi måste gå på, inte för att det inte kommer att vara roligt men jag hade helst bara velat umgås med pappa nu när han är här under en så kort tid. Menmen, det ska nog bli bra! :)
-
Idag och igår var jag i skolan som vanligt, jag har faktiskt haft cheer practice nu två kvällar i rad. Cheerleadingen slutade egentligen för ett par månader sedan men vi ska uppträda för ett junior high school (ponderosa) för att försöka få tjejer som ska börja high school nästa år att bli intresserade av cheerleading. Det är hur kul som helst att ha cheerleading igen även fast det bara är för ett litet tag. Det kommer dock att bli mycket jobbigare att sluta med det den här gången eftersom att jag vet att det blir för alltid... :( Track är ju slut också. Vad ska jag göra nu egentligen??? Får nog börja springa eller något haha.
-
Nej nu ska jag gå och lägga mig, jag håller på att somna här framför datorn. Puss och godnatt på er!
Call me Mr. Flintstone, I can make your bed rock
Hej! Idag har jag haft en helt vanlig dag på Klamath Union High school. Jag har som vissa rutiner som jag repeterar varje dag. En vanlig dag för mig ser ut såhär: Min klocka ringer vid 7 på morgonen, det tar ett litet tag för mig att ta mig upp ur sängen (händer att jag snoozar.. rätt ofta faktiskt. hehe). Jag duschar och gör mig i ordning inför skolan. Vid 10 i 8 går jag ut till köket för att hitta något att äta till frukost. Oftast plockar jag bara med mig en energy bar, en yoghurt, en frukt eller något liknande + en vattenflaska. Sedan äter jag det i bilen på vägen till skolan. Kommer oftast fram till skolan lite drygt 8 och vid 5 över så ringer the first bell in till klass. Då vet man att man har 5 minuter innan första lektionen börjar och folk börjar lite sakta röra sig mot klassrummet. The bell ringer en gång till 9 minuter över 8 (the one-minute-bell) och sedan prick 10 över åtta så ringer the long bell (signalen är längre och högre än de tidigare). Ifall du inte befinner dig i klassrummet då och kommer försent så måste du gå till the attendance office för att först ringa till dina föräldrar eller guardians så att de kan berätta för peronalen där varför du är sen osv. eller så har dina föräldrar/guardians redan ringt dit och förklarat läget. De skriver därefter på en lapp om att your tardy has been cleared. Du går därefter tillbaka till klassrummet och lämnar över lappen till läraren. Det här gäller även ifall du bara är 1 eller 2 minuter sen, i alla fall med min lärare Mr. Croxford.... Jag har alltså american history in my first period.
.
Efter första perioden så ringer the bell vid 8.59 och då har man alltså 4 minuter på sig att ta sig till nästa klass, i mitt fall har jag pottery med Mr. Coulter och han bryr sig inte om man kommer lite sent så jag har väl inte sådär jättebråttom till hans lektion... Jag måste gå upp till mitt skåp först och sedan ner till första våningen (mitt skåp är på tredje) så det tar lite tid. Under den här 4-minuters perioden mellan klasserna så ringer the bell en minut innan du måste vara i klassrummet och sedan en gång till när lektionen börjar.
.
Efter second period så har vi en 10-minutersrast. På den här rasten så går jag alltid till den lilla kiosken de har på andra våningen för att köpa en bagel med cream cheese (underbart gott). During break så går man oftast bara runt i skolan och pratar med kompisar. Min tredje period har jag weight training med Ms. Aydelotte vilket är precis som det låter - vi gymmar. haha! 5 minuter innan klockan ringer så släpper läraren oss så att vi kan gå och byta om - ingen duschar. Vi skulle aldrig ha tid till det men jag tror faktiskt inte att någon skulle göra det även om vi så hade en halvtimme på oss att byta om... Usch. Ibland undrar jag faktiskt varför de ens har duschar nere i omklädningsrummet. It's ridiculous. Anywayyyys, fjärde perioden har jag english med Mr. Todd. Mellan fjärde och femte perioden så träffar jag alltid Shannon (my ginger haha) och vi catchar alltid upp på det senaste som har hänt (särskilt ifall det är måndag, som det är idag). Därefter så skiljs vi åt men bestämmer oss alltid för vart vi ska gå på lunch och vart vi ska mötas upp osv.
.
Femte perioden har jag choir med Mr. Hamilton. Choir är min bästa och roligaste klass, jag älskar verkligen att sjunga och under det här året har min röst tränats upp och jag låter mycket bättre nu än vad jag gjorde tidigare. Inte för att jag har någon superröst nu heller men ändå haha. I alla fall, jag känner nästan alla i den klassen och vi har alltid roligt. Mr. Hamilton är min favoritlärare, han får oss alltid att skratta men är på samma gång väldigt seriös och försöker verkligen lära oss och få oss att bli bättre.
.
Efter 5th så är det lunch - eftersom att Keana (en av mina bästa kompisar) har choir med mig så går vi oftast ned till the cafeteria tillsammans. Vi har sådan tur att körrummet är det klassrum som ligger närmast cafeterian så vi behöver aldrig ställa oss i kö för att få våran mat. Idag åt vi alltså nere i kafeterian, jag och Lauran hade bestämt att vi skulle äta lunch tillsammans så vi, Shannon, Keana, Becka, Elizabeth och Krista satt vid ett bord. Det finns olika köer där man kan köpa olika slags maträtter. I en av köerna så får man välja på samma mat varje dag: Corndogs, Cheese breadsticks (Mmmmmums!), pizza, hamburgare, osv. I en annan av köerna har de olika teman på maten varje dag men det är samma teman varje vecka. På måndagar och torsdagar är temat orientaliskt: alltså typ kinamat. Det är alltid sweet and sour eller orange chicken, så då går jag och Shannon alltid dit för att köpa mat. Det finns även en kö där man kan köpa sandwiches, wraps och sallad. Vissa dagar bestämmer vi oss dock för att åka någonstans och köpa mat, typ burger king, subway, ceasars eller något liknande. Becka, som är Shannons kusin, har körkort.
.
Efter lunchen (som endast är 35 minuter lång) så ringer the bell in för 6th period. Då har jag art med Mr. Coulter (igen). Mr. Coulter älskar att reta mig. Jag är typ hans favoritelev att hacka på. Fråga mig inte varför, kanske är det för att jag har två klasser med honom eller helt enkelt för att jag är från Sverige, men det går inte en dag utan att han pikar mig. Det är inte så att jag är den enda som blir utsatt för detta, nej han älskar helt enkelt att vara lite jävlig mot andra men det känns som om att det är extra mycket mot mig. Det är dock rätt underhållande haha.
.
7th period så har varken jag eller Shannon en klass (juniors och seniors behöver bara ta 6 klasser ifall de vill). Vi brukar alltid gå runt i skolan och hitta på bus, även fastän vi egentligen inte är tillåtna att vara in the halls. Det har bara hänt ett par gånger att vi blivit tillsagda att gå någon annanstans, lärarna bryr sig inte sådär jättemycket.
.
Fram till förra veckan hade jag alltid track practice efter skolan som började halv 4, så när klockan ringde ut vid 3 gick jag alltid direkt in på en toalett för att byta om. Vi tränade i ungefär en, en och en halv timme varje dag beroende på vad vi behövde träna på. I track bestämmer man lite själv hur mycket tid man vill lägga ned. Först värmer alla upp tillsammans (tror att vi var 110 personer i track) genom att jogga 2 varv runt the track. Efter det så gjorde vi ett par övningar tillsammans och sedan delade vi upp oss i mindre grupper - en för de som stöter kula, kastar spjut, diskus, etc., en för the long distance runners och så min grupp för short distance runners och long jump/high jump osv. Först satte vi oss alltid i en ring för att stretcha, seniors var i mitten. Efter det berättade våra coaches vad vi skulle ha för work out just den dagen. Det kunde vara att vi skulle jogga omkring i 15 minuter, springa en viss sträcka ett antal gånger, springa uppför läktarna, osv. Efter det så var det fritt - man gick och tränade på sina events (alltså de grenar man deltog i). Mina events var 100 meters och long jumping. Jag blev oftast klar vid halv 5 - 5 och då ringde jag till Lenor för att be om en skjuts hem. Oftast åkte vi förbi Dutch brothers eller Matteos för att köpa kaffe eller en smoothie.
.
Nu är alltså track slut - jag hade mitt sista track meet i fredags. Det var JV districts som var borta i Eagle point. Det var 85 fahrenheit (tror det är runt 30 grader celcius) och nästan helt vindstilla. Man var som lite trött efter det kan jag ju tala om! Haha. Smörjde in mig ordentligt med solskyddskräm i alla fall, är rätt noga med det nu då jag för ett par veckor sedan somnade ute i solen och var röd i en vecka efter det... Hehe.
.
Oj vad långt detta inlägg blev! Har ju i och för sig inte skrivit på ett tag nu så... Ikväll ska jag:
- Städa mitt rum
- Göra homework
- Gå på young life
Jag har inte berättat om young life tidigare men det är en youth group som håller till på ett ställe som heter YMCA (som egentligen är en träningsanläggning) där gruppledarna lånar ett rum där vi kan hålla till. Det är jättemånga från min skola som går till den här ungdomsgruppen men även ett par stycken från andra high school så som Mazama och Henley. Vi leker lekar, umgås och sjunger under tiden vi är där och det är hur roligt som helst! Youth groups är oftast för kristna, därför pratas det lite om Gud och Jesus men det är inte så att de tvingar på en att man måste tro på Gud för att få vara där.
.
Nej jag tror nästan att jag måste sluta skriva nu, ni kommer ju aldrig att orka läsa igenom detta... Det här var i alla fall ett inlägg om min vardag ifall ni inte räknade ut det själva. Haha!
.
Nu när jag ändå är igång...
En sak jag bara kom att tänka på: Är det många i Sverige som har så kallade tandsmycken? Jag har ett litet guldhjärta på en av mina tänder som min morbror (som är tandläkare) limmade dit åt mig. Mamma har ett också.
.
Det är faktiskt en av de saker jag blir mest tillfrågad om här: "What is that on your tooth?!" "Oh is that a heart?? And is it real gold??" "Will it ever come off?" "How long have you had that for?" "Do a lot of people in Sweden have those?"
.
Sanningen att säga så vet jag inte om det är många i Sverige som har guldhjärtan eller stjärnor osv. på sina tänder. Här är det ingen som har det. Jag överdriver inte när jag säger att folk frågar mig om mitt guldhjärta minst en gång per dag.
.
Det var bara det jag undrade.. haha nu ska jag gå och lägga mig! Pussar!
.
Have you ever tried sleeping with a broken heart?
Hejsan! Jag vet inte riktigt hur det gick till men tiden bara flög iväg. Helt plötsligt så är det mindre än 2 månader kvar tills jag ska åka hem och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Det här året har minst sagt varit en berg-och-dal-bana av känslor, tankar och jag vet inte vad. Allt från saknaden av familj till lyckan av att tänka att jag klarade det här, jag har skaffat mig ett helt nytt liv på andra sidan jordklotet så långt bort det går att komma från det jag är van vid i mitt liv i Sverige. Jag säger inte att det har varit lätt, långt ifrån. Många gånger (speciellt i början) frågade jag mig själv "Vad är det jag har gett mig in på egentligen och hur f*n ska jag klara av det här?" Ett par gånger har jag gråtit av förtvivlan och bara önskat att jag var hemma hos min familj och mina vänner. Men jag hade aldrig en tanke på att ge upp. Någonstans i bakhuvudet visste jag att det skulle bli bättre.
.
Jag har haft ett fantastiskt år här borta i staterna och jag ångrar inte det allra minsta att jag gjorde det här. Det gågna året har fått mig att växa som människa, jag ser saker och ting på ett annat sätt och jag känner mig mer självständig. Jag har fått en ny vinkling av livet, hur människor beter sig och lever på ett helt annat sätt än vad jag är van vid. Saker som var helt självklara för mig hemma i Sverige är inte alls lika självklara här.
.
När folk här frågar mig om vilken den största skillnaden mellan Sverige och USA är så brukar jag svara "Skolan och människorna". Skolsystemet i America är så olikt vårat skolsystem som det bara går. Bell schedule, färre klasser, school spirit, skolsporter, extra credit och jag vet inte vad. Om det är något jag kommer att sakna med USA så är det skolan. Gemenskapen, att alla känner alla (nästan i alla fall) är hur underbart som helst. I skolan i Sverige så handlar allt om att plugga plugga plugga, här däremot så är pluggandet bara en liten del av high school. Det är alltid något som händer, alltid något som är på gång. Under året spelas det sporter beroende på vilken årstid det är, de som inte spelar kommer och till matcherna för att heja på. Danser anordnas, jag tror att jag har varit på runt 10 danser under hela året, några av dem mer formella så som Homecoming, Winter formal och Prom. Varför har inte vi skoldanser i Sverige? Lärarna här har mer koll på eleverna, de vet vilka de är och hur de är som personer. Rektorerna här på mitt high school vet i princip vilka alla elever på skolan är. På dragonskolan kom min rektor knappt ihåg att jag ens hade pratat med henne (och då har ändå dragonskolan uppdelat eleverna mellan flera rektorer). Nej, jag säger bara en sak: Skärpning med skolan Sverige! Människor här är mer utåtriktade och framåt än vad vi i Sverige är. Det är liksom ingenting som inte går: Allt är möjligt. Det är därför det kallas "America: the land of possibilities".
.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget. Jag vill bara säga till alla som läser det här (även fast det nog inte är särskilt många längre, haha.. ): Ta chansen. Om det är så att du funderat på att åka som utbytesstudent men tvekar, gör inte det! Just do it. Det är värt det, jag lovar. Jag säger det inte bara till blivande utbytesstudenter utan till alla som tvekar inför ett val i livet; ifall du får chansen att prova på någonting nytt, kanske skrämmande men framför allt någonting som du innerst inne vet att du kommer att ångra ifall du inte gör det. Ta vara på den chansen, den kommer förmodligen inte tillbaka igen.
.
Tack mamma och pappa, för allt.
Godnatt på er!
