Jag har haft ett fantastiskt år här borta i staterna och jag ångrar inte det allra minsta att jag gjorde det här. Det gågna året har fått mig att växa som människa, jag ser saker och ting på ett annat sätt och jag känner mig mer självständig. Jag har fått en ny vinkling av livet, hur människor beter sig och lever på ett helt annat sätt än vad jag är van vid.  Saker som var helt självklara för mig hemma i Sverige är inte alls lika självklara här.

.

När folk här frågar mig om vilken den största skillnaden mellan Sverige och USA är så brukar jag svara "Skolan och människorna". Skolsystemet i America är så olikt vårat skolsystem som det bara går. Bell schedule, färre klasser, school spirit, skolsporter, extra credit och jag vet inte vad. Om det är något jag kommer att sakna med USA så är det skolan. Gemenskapen, att alla känner alla (nästan i alla fall) är hur underbart som helst. I skolan i Sverige så handlar allt om att plugga plugga plugga, här däremot så är pluggandet bara en liten del av high school. Det är alltid något som händer, alltid något som är på gång. Under året spelas det sporter beroende på vilken årstid det är, de som inte spelar kommer och till matcherna för att heja på. Danser anordnas, jag tror att jag har varit på runt 10 danser under hela året, några av dem mer formella så som Homecoming, Winter formal och Prom. Varför har inte vi skoldanser i Sverige? Lärarna här har mer koll på eleverna, de vet vilka de är och hur de är som personer. Rektorerna här på mitt high school vet i princip vilka alla elever på skolan är. På dragonskolan kom min rektor knappt ihåg att jag ens hade pratat med henne (och då har ändå dragonskolan uppdelat eleverna mellan flera rektorer). Nej, jag säger bara en sak: Skärpning med skolan Sverige! Människor här är mer utåtriktade och framåt än vad vi i Sverige är. Det är liksom ingenting som inte går: Allt är möjligt. Det är därför det kallas "America: the land of possibilities".

.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget. Jag vill bara säga till alla som läser det här (även fast det nog inte är särskilt många längre, haha.. ): Ta chansen. Om det är så att du funderat på att åka som utbytesstudent men tvekar, gör inte det! Just do it. Det är värt det, jag lovar. Jag säger det inte bara till blivande utbytesstudenter utan till alla som tvekar inför ett val i livet; ifall du får chansen att prova på någonting nytt, kanske skrämmande men framför allt någonting som du innerst inne vet att du kommer att ångra ifall du inte gör det. Ta vara på den chansen, den kommer förmodligen inte tillbaka igen.

.

Tack mamma och pappa, för allt.

Godnatt på er!