Klamath Falls.
Nu, efter ungefar 6 timmar i bilen, ar vi antligen framme i Klamath Falls! Jag kan knappast beskriva for er hur underbart det ar har ute, jag kommer verkligen att trivas under det har aret!
Huset som jag kommer att bo i ar jattestort, jag kommer nog att tappa bort mig har inne nagon dag, hehe. Rummet jag har blivit tilldelad ar storre an det jag har hemma i Sverige och jag har en egen toalett som ligger alldelens intill. Kan det bli battre? Sjalvklart. Jag har inte berattat om den stora sjon som ligger just utanfor huset eller om poolen som ligger just bredvid. Sedan sa tycker jag inte direkt illa om att jag har tva stora hundar runt mig hela tiden, Dax och Roxie ar verkligen hur fina som helst! De har aven en katt har, men den springer bara ivag sa fort jag kommer nara.
Snart ska vi ata middag och efter det sa ska jag packa upp mina resvaskor i garderoben.
Just det, igar nar vi fortfarande var ute vid kusten sa kom ett par grannar over och at middag hos oss. Vi at krabbor som de sjalva hade fangat samma dag och forhoppningsvis kommer jag ocksa att fa folja med ut pa en "krabbfisketur" nagon gang! Innan vi skulle koka krabborna sa tyckte de att jag skulle testa halla i en av dem, dock sa gillade inte krabban det utan jag blev "pinched"... Haha men jag antar att det var ratt at mig, den krabban hamnade sedan nere i den kokande grytan.
Det ar nagra som har fragat efter nar jag har tankt lagga upp bilder och for att saga sanningen sa har jag faktiskt inte tagit en enda bild sjalv. Dock sa vet jag att Lenor har tagit en massa bilder sa jag ska be henne om att fa lagga in dem har pa datorn senare.
Puss pa er!
Neskowin.
Ja precis som overskriften berattar sa befinner jag mig just nu i Neskowin pa Oregons kust vid stilla havet. De har ett stort hus har som ligger alldeles vid stranden. Vi akte ut hit igar fran Portland och det ar underbart har!
Forsta natten har i USA sa sov jag ungefar 14 timmar, jag gick och lade mig 9 pa kvallen och vaknade vid 11. Anda sa var jag trott dar vid 10 pa kvallen igen och somnade darfor vid halv 11. Jag gick upp klockan 8 i morse och var da pigg, vilket ar vaaaaldigt ovanligt for mig! Egentligen var det tankt sa att vi skulle upp klockan 5 pa morgonen for att bege oss ut och fiska men det var tyvar for hoga vagor for det.
Pa formiddagen gick vi en promenad langs stranden med hundarna och sedan bestamde jag mig for att lagga mig och sola ett tag i en av solstolarna uppe pa taket. Det tog inte lang tid forran jag hade somnat igen och nar jag vaknade nagon timme senare hade jag forstas brant mig. Det jag inte kan forsta ar hur jag kan vara sa himla trott, jag sover ju hur mycket som helst... Kanske ar det for att min kropp fortfarande fungerar i svensk tid? Haha.
Imorgon kommer vi att aka hela vagen till Klamath Falls dar jag ska bo under resten av aret, om jag har forstatt det ratt sa ar det ca 60-70 mil dit harifran. Pa Mandag ska vi aka forbi skolan som jag ska ga pa och valja de kurser jag vill ha. Skolan borjar dock inte forran den 1 September.
Jag har fortfarande inte forstatt att jag ar har an.
Jetlag.
Gissa vad? Jag ar i USA nu. Jag tror inte pa det sjalv, men sa ar det. Klockan har ar fem pa eftermiddagen men min kropp ar nog mer installd pa nattid. Flyget landade klockan 12 lokal tid, vilket ar runt 9 pa kvallen i Sverige. Jag lyckades hitta till ratt gate fran Schippol (jag tror att det stavas sa, det ar Hollandska sa jag vet inte riktigt hehe) i Amsterdam och fick darefter sitta pa flyget till Portland i nastan 11 timmar. Lite somn fick jag men knappast tillrackligt. Jag kommer att vara dod senare ikvall!
Jag och Lenor har hunnit ga runt lite i Portland idag och det ar sjuuukt varmt! Det kanns som om det ar 30 grader i luften och det ar helt vindstilla. Men, jag klagar inte! Imorgon kommer vi att aka ut till deras kusthus och vara dar tills pa sondag da vi aker till Klamath Falls. Det ar runt 60-70 mil dit harifran. Pa Mandag ska jag skriva in mig pa skolan och valja kurser och sadant och pa Torsdag sa ska jag pa ett sakallat "wild camp" dar alla Rotarys utbytesstudenter ska vara med. Det kommer att bli jatteroligt tror jag!
Menmen, jag hoppas att ni alla har det bra dar hemma i kalla Sverige! PUSS
BRB.
Brb Sverige, kommer tillbaka om lite drygt 10 månader!
VARMT.
Jag kom just "hem" från stan. Ja, alltså hem till Evelina dåråå! Jag var uppe klockan 7 i morse och sedan dess har jag jobbat på ute i värmen. Där vid halv 9 befann jag mig på ambassaden och fick då först berättat för mig att "Du finns inte med på listan över personer som ska hämta ut sitt pass+visum". Nej, jag var minsann tvungen att vara tillbaka där klockan 2. Så jag åkte in till stan igen, pigg och taggad på att shoppa! Men, eftersom att klockan inte ens hade hunnit bli nio så fick jag snällt vänta på en bänk ute i solen tills klockan hade slagit 10. Jag var ju inte säker på att jag ens skulle få ut mitt visum idag så jag har gått runt och varit orolig hela tiden. Som tur var så ringde dem från ambassaden klockan 1 och sade "Nu kan du komma och hämta ditt pass!".
Efter det orkade jag inte mer så därför bestämde jag mig för att åka hem. Det var lättare sagt än gjort kan jag berätta för er. Först skulle jag hitta ned till tunnelbanan (jag ringde bara 1000000 gånger till evelina vilket var nödvändigt, annars hade jag förmodligen hoppat på ett pendeltåg eller något i den stilen istället). När det var avklarat skulle jag åka buss den sista biten från mörby centrum till täby. Jag går runt där och letar efter rätt busshållplats (det fanns minst 10 stycken just utanför) men jag hittar inte min. Efter ett tag så upptäcker jag ännu en hållplats som är gömd i skuggan bakom själva byggnaden där jag kom upp från. Självklart så var det där min buss skulle gå ifrån. (Innan jag hade hittat den ringde jag ännu en gång till Evelina, hon svarade dock inte så jag antog att hon var lite less på mig eller något i den stilen hehe.) Det är förövrigt typ 50 grader här, jag svettas som en gris.
Det är tur att jag bor i Umeå i alla fall.
Efter det orkade jag inte mer så därför bestämde jag mig för att åka hem. Det var lättare sagt än gjort kan jag berätta för er. Först skulle jag hitta ned till tunnelbanan (jag ringde bara 1000000 gånger till evelina vilket var nödvändigt, annars hade jag förmodligen hoppat på ett pendeltåg eller något i den stilen istället). När det var avklarat skulle jag åka buss den sista biten från mörby centrum till täby. Jag går runt där och letar efter rätt busshållplats (det fanns minst 10 stycken just utanför) men jag hittar inte min. Efter ett tag så upptäcker jag ännu en hållplats som är gömd i skuggan bakom själva byggnaden där jag kom upp från. Självklart så var det där min buss skulle gå ifrån. (Innan jag hade hittat den ringde jag ännu en gång till Evelina, hon svarade dock inte så jag antog att hon var lite less på mig eller något i den stilen hehe.) Det är förövrigt typ 50 grader här, jag svettas som en gris.
Det är tur att jag bor i Umeå i alla fall.
Don't bend don't break, baby don't back down
Tystnad. Det enda jag hör är mitt eget hjärta som dunkar och mina fingrar som snabbt knattrar över tangentbordet. Känslan som sakta men säkert bryter sig ut ur mitt bröst är... obeskrivlig. Det är det enda sättet jag kan beskriva den på.
Imorgon är sista dagen på nästan ett år som jag befinner mig i Umeå, min stad. Mitt hem. Klockan 18:45 avgår flyget mot Stockholm. Jag kommer inte att lämna Sverige förrän på Torsdag.
Under det kommande året så kommer mitt hem att vara i ett främmande land långt, långt härifrån. Inte förrän jag har satt min fot på den Amerikanska marken kommer jag att börja tro på det.
Jag har absolut ingen aning om hur mitt år som utbytesstudent kommer att se ut, de enda förberedelserna jag har kunnat göra under min väntan på avfärd är att läsa om andra människors utbytesår och försöka få en bild av hur mitt kommer att bli. Vad jag har kommit fram till? En resa som jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
Nej, jag har verkligen inte insett än vad det är jag kommer att göra och vad jag kommer att få vara med om. Kanske kommer det till mig imorgon, när jag lämnar min familj, min släkt och mina älskade vänner här hemma i Sverige. Kanske kommer det när jag sitter på flyget på väg till USA. Kanske kommer det efter ett par veckor i det nya landet, då jag börjar få hemlängtan.
Jag vet i alla fall att jag gör det här för min skull och att jag kommer att klara det fint, bara jag tror på det själv.
Imorgon är sista dagen på nästan ett år som jag befinner mig i Umeå, min stad. Mitt hem. Klockan 18:45 avgår flyget mot Stockholm. Jag kommer inte att lämna Sverige förrän på Torsdag.
Under det kommande året så kommer mitt hem att vara i ett främmande land långt, långt härifrån. Inte förrän jag har satt min fot på den Amerikanska marken kommer jag att börja tro på det.
Jag har absolut ingen aning om hur mitt år som utbytesstudent kommer att se ut, de enda förberedelserna jag har kunnat göra under min väntan på avfärd är att läsa om andra människors utbytesår och försöka få en bild av hur mitt kommer att bli. Vad jag har kommit fram till? En resa som jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
Nej, jag har verkligen inte insett än vad det är jag kommer att göra och vad jag kommer att få vara med om. Kanske kommer det till mig imorgon, när jag lämnar min familj, min släkt och mina älskade vänner här hemma i Sverige. Kanske kommer det när jag sitter på flyget på väg till USA. Kanske kommer det efter ett par veckor i det nya landet, då jag börjar få hemlängtan.
Kanske kommer mitt år i USA att gå så fort att jag inte hinner inse vad jag har varit med om, förrän det är slut?
Jag vet i alla fall att jag gör det här för min skull och att jag kommer att klara det fint, bara jag tror på det själv.
Well, she's not bleeding on the ballroom floor
Åh dålig uppdatering, jag vet. Hur kommer det här att gå i USA egentligen? Ni får typ... ett blogginlägg i månaden. Nejdå, jag ska skärpa mig tills dess. I promise!
Nu är det en vecka kvar tills jag lämnar Sverige. Ja, flygbiljetten är bokad. Den 20:e augusti. Jag har börjat packa. Jag känner mig stressad hela tiden. Jag måste träffa en massa människor innan jag far. Jag måste, jag måste, jag måste... Många måsten.
Jag måste sova.
Min finaste Hilda.
Panic! At the Disco – Time to Dance
Nu är det en vecka kvar tills jag lämnar Sverige. Ja, flygbiljetten är bokad. Den 20:e augusti. Jag har börjat packa. Jag känner mig stressad hela tiden. Jag måste träffa en massa människor innan jag far. Jag måste, jag måste, jag måste... Många måsten.
Jag måste sova.
Min finaste Hilda.
Panic! At the Disco – Time to Dance
Vilken skådespelare till vilken tv-serie?
Alltså, det är en sak jag har funderat på ett tag. Har ni någon gång tänkt på hur lika varandra några av huvudskådespelerskorna i vissa tv-serier egentligen är? De har väldigt lika karaktär också.
Kan ni gissa vilken karaktär och vilken serie? (För ett troget GG-, OC- eller OTH-fan så är det nog inga problem, men ifall man aldrig har sett dem förut så kan det nog vara rätt svårt att se skillnad ibland..)
b) Rachel Bilson
c) Sophia Bush
1. Summer Roberts - The O.C.
2. Blair Waldorf - Gossip Girl
3. Brooke Davis - One Tree Hill
Här är också några brudar som är rätt lika varandra:
d) Mischa Barton
e) Blake Lively
f) Hilarie Ross Burton
4. Peyton Sawyer - One Tree Hill
5. Marissa Cooper - The O.C.
6. Serena van der Woodsen - Gossip Girl
Godnatt på er!
xoxo,
IDAGIRL
Mina favoritpojkar
My heart is beating from me
Idag tog jag mig faktiskt ut och sprang. Way to go, Idis!
When the stars go blue
Åh jag vet att det var ååååår sedan jag uppdaterade senast. Jag orkar inte försöka komma på allting som jag har gjort den senaste veckan, men den har varit bra i alla fall. Det är det viktigaste, right? I alla fall, det har inte riktigt löst sig med mitt visum än. Jag vågar inte helt tänka på USA, tänk ifall jag inte tar mig iväg? Jo, det måste jag. Det kommer att ordna sig. Allting löser sig. Visst?
Don't wish, don't start,
Wishing only wounds the heart.
The saints are coming
Evelina är här, imorgon blir det party och livet är bättre än det någonsin varit. Allting löser sig!
Älskade lillebror
If I should die before I wake It's cause you took my breath away
I veckan har jag varit jätteduktig på det här med träning, både igårkväll och ikväll gymmade jag och Hildis på tenton! (Jag behöver inte nämna att vi har ätit både kladdkaka, chips, munkar och hamburgare efteråt va? Eheh.) Förhoppningsvis rör jag på mig imorgon också. Om inte annat så lär jag ju gå omkring rätt mycket på jobbet. Haha, dock så gör det nog inte upp för alla kakor som jag äter... Eheh.
PÅ TORSDAG KOMMER MIN EVELINIS!
PÅ TORSDAG KOMMER MIN EVELINIS!
Strö lite socker på mig som bara du kan.
A penny for your thoughts but a dollar for your insides
Godkväll! (Eller, godnatt kanske passar bättre?) Idag har jag inte gjort särskilt mycket alls, kom hem för ett tag sedan från mina kusiner där jag ätit en god middag och en massa andra onyttigheter! Ifall det ska fortsätta såhär får jag faktiskt se till att börja träna också. Menmen, inte just nu. Kanske imorgon. Yeah, right...
Jag måste bara berätta att bion igår var väldigt bra! Faktiskt den bästa Harry Potter-filmen hittills, enligt mig. Självklart så är boken alltid (nästan) bäst men i det här fallet så når filmen upp till samma (nästan) fängslande effekt. Kanske beror det lite på att jag inte kommer ihåg så mycket från boken. Själv anser jag att de första 4 böckerna var bäst och därför har inte de filmerna nått upp till samma standard som denna. Inte heller den femte filmen gjorde boken helt till rättvisa.
Om man jämför filmen med både boken och tidigare filmer så visade denna en mer romantisk sida, i kontrast till allt det mörka som handlingen egentligen bygger på. Just detta tyckte jag mycket om, kanske för att jag är väldigt svag för romantiska komedier (plus att jag älskar fantasy, vad kan bli bättre?). Jag kan helt allvarligt säga att jag redan från början av bion tänkte att "jag vill aldrig gå härifrån", så mycket påverkar denna påhittade historia om unga trollkarlar och häxor mig. Jag har sett de flesta av Harry Potter-filmerna på bio och får samma känsla varje gång. Varför får inte jag vara magisk och varför får inte jag börja på Hogwarts och vara bästa vän med Harry, Ron och Hermione? Hahaha.
Okej, nog om detta. Jag är väldigt trött och jag borde verkligen se till att vända tillbaka dygnet! Dessutom så ska jag jobba imorgon, dock inte förrän halv 2. Jag klagar inte alls, jag får ju ob!
Jag måste bara berätta att bion igår var väldigt bra! Faktiskt den bästa Harry Potter-filmen hittills, enligt mig. Självklart så är boken alltid (nästan) bäst men i det här fallet så når filmen upp till samma (nästan) fängslande effekt. Kanske beror det lite på att jag inte kommer ihåg så mycket från boken. Själv anser jag att de första 4 böckerna var bäst och därför har inte de filmerna nått upp till samma standard som denna. Inte heller den femte filmen gjorde boken helt till rättvisa.
Om man jämför filmen med både boken och tidigare filmer så visade denna en mer romantisk sida, i kontrast till allt det mörka som handlingen egentligen bygger på. Just detta tyckte jag mycket om, kanske för att jag är väldigt svag för romantiska komedier (plus att jag älskar fantasy, vad kan bli bättre?). Jag kan helt allvarligt säga att jag redan från början av bion tänkte att "jag vill aldrig gå härifrån", så mycket påverkar denna påhittade historia om unga trollkarlar och häxor mig. Jag har sett de flesta av Harry Potter-filmerna på bio och får samma känsla varje gång. Varför får inte jag vara magisk och varför får inte jag börja på Hogwarts och vara bästa vän med Harry, Ron och Hermione? Hahaha.
Okej, nog om detta. Jag är väldigt trött och jag borde verkligen se till att vända tillbaka dygnet! Dessutom så ska jag jobba imorgon, dock inte förrän halv 2. Jag klagar inte alls, jag får ju ob!
Do you have the time, to listen to me whine - about nothing and everything all at once?
Jag vet inte riktigt hur jag lyckas men när jag är uppe sent på nätterna hamnar jag ofta inne på youtube och då ser jag framförallt på klipp från någon talangshow eller liknande. (Jag pratar nu om programmet som i Sverige kallas för "Talang" och i England för "Britains got talent", osv.) Det är som om jag automatiskt dras till dessa videor, kanske beror det på att varje gång jag tittar så mår jag bra av dem. Antingen för att framförarna av numren är så sjukt dåliga så att jag håller på att dö av skratt eller vid de tillfällen när det kommer in en rätt kraftig, ovacker tant (fint ord, va?) som är 47 år gammal och okysst som även säger att hon satsar på att bli en professionell sångerska och som sedan, mot allas förväntan, blåser både domare och publik ur stolarna med sin fantastiska röst .Visst tycker ni också att det känns bra? Det tycker jag i alla fall och den dagen jag lyckas göra samma sak (och det mina vänner, det lovar jag att jag ska göra) så kommer mitt liv att vara fulländat. Nu är det färdigskrivet för i natt och jag ska lägga mig för att dö i min säng och aldrig vakna igen. Inte före klockan 12 i alla fall.
Sedan måste ni titta på det här också:
Herregud. Jag menar, till och med JAG sjunger bättre. Då är det dåligt...
Ett par videor som ger mig rysningar genom hela kroppen:
Sedan måste ni titta på det här också:
Herregud. Jag menar, till och med JAG sjunger bättre. Då är det dåligt...
There's a place off Ocean Avenue where I used to sit and talk with you
Ikväll så ska jag och Mois se Harry Potter och halvblodsprinsen! Jag är sjuuukt taggad! För att vara ärlig så kommer jag inte ihåg så jättemycket av boken, därför blir det lite extra spännande haha! De första 4 böckerna har jag läst typ 10 gånger vardera, kanske borde jag göra så med de 3 sista också... Ja, vi ser väl. Jag får väl ta och starta ett Harry Potter - maraton någon dag!
Don't dream too far, don't lose sight of who you are
Godnatt.
You drive me crazy, I just can't sleep
IHHHHH
GRATTIS TILL MIG SJÄLV!
